Lördag 9/9 (dag 1) Stockholm ⇒ Quito

Eftersom att det inte gick några tåg mellan Linköping och Stockholm tidigt på lördagmorgonen hade Tomas ordnat så att vi kunde tillbringa natten i Cambios övernattningslägenhet som låg strax brevid Medborgarplatsen i Stockholm. Efter att åtminstone försökt sova ett par timmar gick vi sen upp klockan 3:15 för att med buss ta oss till Sergelstorg och därefter vidare med flygbuss till Arlanda. Klockan 6:50 avgick vårt plan till Madrid där vi sen bytte plan för att ta oss vidare till Quito i Ecuador. Madrids flygplats visade sig vara riktigt stor med tåg mellan de olika terminalerna, så vi insåg rätt snart att det inte var läge att gå och söla när skyltarna sa att det skulle ta bortåt en halvtimme att ta sig till vår gate. Efter en flygresa på 10 timmar landade vi sen på flygplatsen i Quito som låg inklämd mitt i stan. Precis brevid landningsbanan fanns det en plan där en del killar som bäst höll på och spelade fotboll. Lite skillnad mot Arlanda där ett stort område kring flygplatsen är avspärrat med höga stängsel.

Då tagit oss av planet och fått vårt bagage tog vi en taxi till hotellet som låg i en del av Quito som kallades Gringolandia. Gringolandia är den del av Quito där de flesta turisterna hamnar med bland annat många hotell, restauranger och caféer. Då vi kommit fram till hotellet träffade vi Fredrik och vår guide Pablo som båda skulle vara med under hela resan. Fredrik hade tydligen fått det rum som jag och Tomas skulle ha så det blev lite förvirrat när vi kom och Fredrik hastigt fick plocka ihop alla sina saker och byta till ett annat rum. Vid femtiden gick vi sen ut alla fyra till ett café för att fika, berätta lite om oss själva och gå igenom en del detaljer inför resan. Det visade sig att Tomas och Fredrik båda hade läst D- respektive Di-linjen samtidigt vid Linköpings universitet, men de kände inte igen varandra sen tidigare.

Senare på kvällen gick jag, Tomas och Fredrik ut för att äta. Så snart solen gick ner vid sextiden på kvällen blev det plötsligt riktigt kyligt på grund av den höga höjden. Vi tog oss ordentligt påklädda till en Argentinsk restaurang som låg i närheten för att äta kvällsmat. Jag bestämde mig för att prova på chili con carne och som tur var valde jag mild eftersom att även den milda innehöll rätt mycket chili. Vi provade också på den ecuadorianska ölen Pilsener som var en ljus öl och kom i rejäla flaskor.

Efter en lång dag gick vi tidigt tillbaks till hotellet för att sova. Rummen saknade uppvärmning så det var ganska kallt att gå och lägga sig, men som tur var hade man ett par täcken var att bädda in sig med som gjorde det varmt och skönt. Jag somnade direkt, men vaknade redan efter två timmar då det kändes som morgon. Försökte sen somna om utan att lyckas speciellt bra. Skoj med jetlag!

Söndag 10/9 (dag 2) Quito

La Mitad del Mundo, Quito.
Quito. La Virgen de Quito.

Gick upp 7:15 för att hinna göra oss iordning och äta frukost till 8:30 då vi bestämt att vi skulle möta Pablo. Efter en snabb dusch i kallvatten gick vi för att äta frukost på hotellet. Det visade sig att de inte serverade frukost på söndagar, så vi bestämde oss för att istället gå ut och försöka hitta ett frukostställe i närheten. Vi hittade strax en restaurang som hette Magic Bean som var öppet, men frukosten tog längre tid än väntat så Pablo satt redan och väntade på oss när vi kom tillbaka till hotellet.

Planen för dagen var att vi skulle göra en rundtur och titta på olika sevärdheter i Quito eftersom att vi bara skulle vara i Quito i två dagar. Quito har 1,8 miljoner invånare och ligger på 2850 meters höjd i en dal på kantad av ett flertal höga berg och vulkaner. Själva staden består av en gammal del med kyrkor och bebyggelse från kolonialtiden och en ny del med modern bebyggelse. Vi började dagen med att att ta en spårvagn till gamla stan där det bland annat fanns en hel del gamla kyrkor att kolla på, men eftersom att det var söndag var det flera av dem som vi inte kunde gå in och kolla i eftersom att det pågick gudstjänster. Efter att ha gått runt ett tag tog vi en taxi till El Panecillo som är en höjd med utsikt över staden. Uppe på höjden fanns också en staty av La Virgen de Quito som med utbredda vingar blickade ut över Quito. Vi tog oss sen vidare med buss till La Mitad del Mundo med ekvator monumentet som låg strax norr om Quito vid ekvatorn. Bussresan tog cirka 40 minuter men kostade bara 40 cent! Efter att ha hoppat av bussen och gått en liten bit kom vi fram till ekvatormonumentet. Inuti själva monumentet fanns en utställning om olika befolkningsgrupper i Ecuador som vi kollade på. Då vi kollat på det som fanns att se gick vi till en restaurang och åt mat innan vi tog oss tillbaka till Gringolandia igen.

Pablo hade en hel del förberedelser att göra inför resan, så resten av dagen fick vi tillbringa på egen hand. Vi började med att gå och fika innan vi tog en sväng till marknaden där de sålde hantverk och tavlor. Det fanns en del som jag kunde ha tänkt mig att köpa, men det verkade opraktiskt att köpa på sig souvenirer redan resans första dag så det fick vara. Vi vände sen om och på tillbakavägen hann vi kolla på ytterligare en kyrka, denna gång i gotisk stil. På hotellet satte vi oss sen ett tag och skrev lite samtidigt som vi drack Cola och billig nyinköpt sprit. Därefter gick vi till en restaurang för att äta kvällsmat. Eftersom att jag inte var så hungrig nöjde jag mig med ost- och broccolisoppa.

Måndag 11/10 (dag 3) Quito ⇒ Cucupuru

Tomas och Pablo på väg till Cucupuru.
Stina, Tomas och Pablo. Cucupuru.
Skymning i Cucupuru. Cucupuru.

Efter att ha ätit frukost på hotellet träffade vi Pablo klockan tio inför bilresan till El Quinche. Efter en viss förvirring om hur mycket saker vi borde ha plockat med oss kom vi till sist iväg. Med oss hade vi också ytterligare guide som hette Bayron, så vi fick tränga ihop oss så gott det gick i bilen. Efter att ha åkt i lite mer än en timme kom vi fram till det lilla samhället El Quinche där José Minas väntade med hästar. Efter att än en gång organiserat om packningen gjorde sig Tomas, Fredrik och Pablo sig redo inför ridningen till Cucupuru. Jag däremot skulle i stället åka bil med Bayron eftersom att jag är allergisk mot hästar. Då de tagit sig upp på hästarna och ridit iväg åkte jag och Bayron för att handla mat innan vi på en brant och stenig väg långsamt åkte vidare upp mot Cucupuru där vi alla skulle tillbringa natten. På ditvägen passerade vi de som red och jag fick strax därefter se resans första lama. Resan gick bra förutom på ett extra brant ställe där bilen föredrog att börja rulla bakåt istället för att tuffa på uppåt. Bilen började lukta bränt, så den mådde inte helt bra. Väl framme vid Cucupuru packade vi ur bilen i väntan på att de andra skulle komma med hästarna.

Cucupuru låg på 3300 meter höjd över havet och för första gången under resan märkte jag av höjden då det blev jobbigare än normalt att gå uppför. Stället där vi skulle övernatta var en litet hus bestående av två rum med jordgolv, som tidigare används för att lagra spannmål. Efter lite drygt en timme kom sedan de övriga och efter ytterligare ett tag fick vi middag bestående av kokt potatis, majs, popcorn och fläskkött. Efter maten gick vi en sväng för att underlätta anpassningen till höjden. Turen bestod i att vi gick uppför längs en väg i ungefär en timme innan vi vände och gick tillbaka igen. Det märktes att vi var på hög höjd eftersom att man inte orkade gå alls lika snabbt som i vanliga fall. Förutom det hade ingen av oss några problem. Tydligen hade en del som varit med på tidigare resor mått riktigt dåligt och tvingats hoppa över nästa dags vandring. Då vi tagit oss tillbaka till stugan igen fanns det inte mycket att göra förutom att titta på utsikten, något som för den delen inte var alls tokigt. Från stugan hade man utsikt över flera dalar och långt bort i fjärran kunde man till och med se Quito. Det var svårt att få nog av utsikten och alla moln som ständigt ändrade form. Då solen började gå ner blev det riktigt kallt, men som tur var underställ, fleecejacka, mössa och vantar medpackade!

Lite senare kom José och hans familj med mat till oss. Maten bestod av kokt potatis, bondbönor och majskolvar. Efter maten fick vi lyssna på musik som spelades på dragspel och gurka. Några av de mindre barnen som följt med var mycket förtjusta i att dansa, så vi hade fullt upp. Familjen bestod av 11 barn, men några var vuxna och bodde numer i Quito. Då de efter att tag gett sig av hemåt återstod bara att gå och lägga sig. Framåt natten blev det rätt kallt trots att jag hade på mig underställ i sovsäcken, men efter att legat och frusit ett bra tag insåg jag att jag hade sovsäcken felvänd. Efter att ha vridigt sovsäcken så att den varma sidan kom upp blev det mycket bättre!

Tisdag 12/10 (dag 4) Cucupuru ⇒ Oyacachi

Bad i varma källor i Oyacachi.
El Quinche trek. El Quinche trek.

Steg upp klockan sex för att hinna packa och äta frukost innan klockan sju. Frukosten som bestod av yoghurt, ägg, te och bröd åt vi samtidigt som vi kollade på när solen gick upp över bergen. Strax efter sju gav vi oss sen iväg med José i spetsen. José som var van vid höjden visade oss snabbaste vägen uppför berget, vilken tyvärr också var den brantaste. Efter 45 minuter nådde vi samma plats som det föregående dag tog oss mer än en timme att nå, men med det nya tempot blev jag helt färdig och det verkade jag inte vara ensam om. Vi fortsatte i lite lugnare tempo ytterligare en bra bit uppför innan det planade ut och vi kom till en by där de bland annat odlade potatis och bönor. Efter ytterligare en bit vandring kom vi till ett område som hette La Compania. Kännetecknet för detta samhälle var deras många kanaler som användes för att transportera vatten från bergen till deras lökodlingar. Tydligen var byarna i detta område specialicerade på att odla olika saker och just lök var vad de i denna by satsat på. Under vandringen tog vi korta pauser på några minuter då och då för att vila benen, dricka lite och äta av vårt medhavda godis. Efter att vi passerat samhället begav sig José hemåt igen medan vi andra fortsatte vandringen uppför. Denna uppförsbacke varade cirka en timme innan det på nytt planade ut. Området vi kommit till var en del av en nationalpark där vegetationen bestod av stora grästuvor och låga buskar (páramos). Efter en ganska lång vandring längs med en stig på först hyfsat plan mark och sedan nedför för att nå botten på dalen vi gått längs med kom vi fram till en bro över en liten å. Där stannade vi ett tag för att vila och äta vår medhavda mat, som för min del blev en smörgås, en apelsin, en banan och två halvor konserverade persikor. Från vår matplats kunde vi också se den högsta punkten på vår vandring på 4200 meter över havet. För att ta oss dit behövde vi gå ytterligare en timme uppför, från dalens botten där vi befann oss till toppen av berget brevid. Den första biten var besvärlig eftersom att det inte fanns någon stig utan vi var tvungna att ta oss fram genom gräset som bestod av höga tuvor som man hela tiden snubblade på eller ramlade emellan. Efter ett tag kom vi i alla fall fram till en stig som vi kunde följa, men ju högre upp vi kom desto tyngre blev det att gå. Den sista biten orkade man inte gå speciellt långt mellan vilopauserna, eftersom att det kändes som om spurtade efter att ha sprungit många kilometer trots att man bara gick långsamt. Jag lyckades dock inte få några andra känningar av höjden förutom hög puls. Efter att ha vilat lite på toppen och tagit lite kort gick det äntligen nedför igen och efter en timme nådde vi fram till vägen där Bayron väntade med bilen.

Vi hoppade in i bilen och åkte vidare nedför bergen och ju längre ned vi kom desto tätare blev växtligheten. När vi började närma oss vårt mål Oyacachi hade naturen ändrat sig från páramos till molnskog. Molnskogen är djungelliknande och fuktig men inte speciellt varm. Bergen som omgav samhället var täckta med tät växtlighet och topparna var inbäddade i stora moln, något som fick det att se rätt trollskt ut. Oyacachi var ett kristet indiansamhälle som specialiserat sig på boskapsuppfödning i och med att naturen lämpade sig bra för detta. Efter vi kommit fram och Pablo pratat med samhällets president tog vi med oss packningen till stället där vi skulle övernatta. Enligt resebeskrivningen skulle det vara ett "basic hostel" vilket kanske var lite missvisande. Huset vi skulle övernatta i ägdes av indiansamhället och såg utifrån ut som ett hus som sett sina bästa dagar med grästak av skiftande kvalité. Inomhus såg det inte mycket bättre ut, allt såg ut att vara halvfärdigt det vill säga huset delades upp i smårum med stengolv med hjälp av spånskivor och förutom det fanns där inte mycket mer. Toaletterna fungerade konstigt nog, men dörrarna gick inte att stänga och allt var täckt med gräs som ramlat ned från taket. Vattenkranarna var det värre ställt med, de gick antingen inte att sätta på eller så gav de bara ifrån sig en puff med damm. Efter att vi lämnat vårt bagage gick vi ut i regnet för att ta oss till omklädningsrummet brevid de varma källorna som fanns strax utanför vårt hus. Efter att huttrande iförda badkläder tagit oss till den varma källan fick vi vår belöning! Riktigt varmt och skönt var det att krypa ned i vattnet! Framåt kvällen var det dags för mat. Pablo hade pratat med presidenten i byn så att han kunde bestämma vart vi skulle äta allt för att undvika osämja mellan byborna. Maten vi fick bestod av fisk, ris, pommes och sallad. Klockan 19:40 hade vi ätit klart och det fanns inget mer för oss att göra så vi gick och la oss för att sova.

Onsdag 13/10 (dag 5) Oyacachi ⇒ Quito

Frukost på hotellet i Quito.
Polisstationen i Quito.
La Basilica, Quito.

Gick upp klockan 4:30 för att hinna packa innan klockan fem då det var sagt att vi skulle åka tillbaka till Quito. Bilresan började i regn och dimma, men då vi lämnade molnskogen bakom oss upphörde regnet samtidigt som det började ljusna. En bit innan vi var framme skar bilen ihop så jag, Fredrik och Tomas fick ta en taxi den sista biten. Pablo sa att han skulle komma efter lite senare.

Då vi kom fram till hotellet fick vi våra nya rum och efter att vi packat upp gick vi och åt frukost. Pablo hade fortfarande inte dykt upp då vi ätit färdigt och vi insåg att ingen av oss hade en aning om när vi skulle träffas nästa morgon, men som tur var dök han upp och informerade oss om morgondagen innan vi lämnade hotellet för dagen. Planen för dagen var att jag, Tomas och Fredrik på egen hand skulle ta oss ned på stan och besöka de kyrkor vi inte kunde gå in i under söndagen. Innan vi tog oss ned på stan bestämde vi oss för att försöka växla till oss pengar av mindre valörer eftersom att det visat sig vara svårt att använda de tjugodollarssedlar som vi hade med oss hemifrån och därför troligtvis var omöjligt att använda mina två femtiodollarssedlar som Forex varit så vänliga att ge mig. Att hitta ett ställe att växla på visade sig vara svårare än vi trott, men efter att besökt ett par olika banker hittade vi en där vi fick växla. En sak som man tänkte på när man var i Quito var alla de vakter och beväpnade poliser i skottsäkta västar som fanns överallt. Man kunde se dem inte bara utanför banker utan även utanför restauranger och i mataffärer.

Då vi växlat våra pengar gick vi till spårvagnsstationen. Vi lät bli att ta den första spårvagnen eftersom att den var proppfull för att i stället ta nästa som det var lite mindre med folk i. Jag lyckades tränga mig in och få en ståplats vid fönstret, men då fler folk steg på blev det riktigt trångt. Då vi hoppat av vid gamla stan insåg jag att mina byxor var sönderskurna på båda sidorna och att även penningbältet jag haft under byxorna var trasigt. kameran som jag haft längst ned i stora facket på ryggsäcken var borta liksom två tjugodollarssedlar, men som tur var låg passet och kontokortet kvar. Vi tog oss därefter till ett litet fik i närheten för att fundera vad som var bäst att göra härnäst. På fiket drack vi caffè latte med små roliga figurer på toppen. Vi kom fram till att vi borde ta oss till en polisstation för att anmäla rånet för att kunna få ut något från reseförsäkringen. Då vi kom fram till stället där det på vår karta fanns en polisstation hittade vi bara en skola, så vi tog då i stället och frågade en av de många poliser som fanns överallt i Quito vart vi skulle. Han hjälpte oss då att fixa en taxi till policia turismo som låg i samma område som vårt hotell. Där fick jag sen fylla i en rapport om vad som hänt tillsammans med en massa personuppgifter.

Nästa ställe att besöka var helt klart en affär med penningbälten, för det kändes som en dålig idé att ha saker i ryggsäcken som man var rädd om och det gamla penningbältet var helt förstört. Då ett nytt fint penningbälte var införskaffat var det dags att hitta nya byxor eftersom att det inte fanns en minsta chans att lappa ihop resterna av de gamla och mina andra byxor som låg på hotellet hade lera upp till knäna från gårdagens vandring. Att inte kunna tvätta dem på en månad kändes inte så lockande. Vi gick in i första bästa affär som såg ut att ha friluftsgrejor och frågade efter byxor eftersom att vi inte såg några. Mannen i affären plockade fram ett par som jag fick prova och otroligt nog passade de perfekt både i midjan och på längden! Om det alltid vore så lätt att shoppa! Efter att vi fixat de viktigaste sakerna gick vi tillbaka till hotellet så att jag kunde ta på mig mina nya byxor och slänga de gamla trasiga. Klockan hade blivit rätt mycket, så vi tog och gick till en restaurang för att få lite mat i oss. Vi åt trerättersmiddag, varav min bestod av grönsakssoppa, spagetti med pastasås och chokladcrepes till efterrätt. Att vara utan kamera resten av semestern verkade också vara en dålig idé, så efter maten vi gick in första bästa fotoaffär för att kolla på kameror. De hade en Sony-kamera, om än något sämre än min gamla (4,1 megapixlar samt färre inställningar), för 200 dollar. Därefter kollade vi ett par andra affärer efter kameror men där hade de bara konstiga märken, så jag slog till med kameran vi hittade i den första affären. Weee, ytterligare en Sony-laddare till min samling!

Efter shoppingen var det dags för försök nummer två att ta oss ned till kyrkorna i gamla stan. Återigen tog vi spårvagnen, men denna gången var vi ganska paranoida. Denna gång kom vi i alla fall fram helskinnade och med alla saker i behåll, så vi kunde kolla på först La Compañía de Jesús samt ytterligare en kyrka innan vi tog oss till La Basilica som var riktigt stor och ståtlig. Därefter åkte vi spårvagn tillbaka och tog oss till hotellet, där vi försökte komma ikapp med reseanteckningarna. Vid tiotiden gick jag och packade lite inför morgondagen innan jag gick och la mig, medan Tomas och Fredrik gick ut för att leta rätt på varsin pizza slice.

Torsdag 14/10 (dag 6) Quito ⇒ Alausi

Järnvägsstationen i Alausi. s:t peterstatyn i Alausi.

Gick upp klockan 6:45 och fick duscha i varmvatten som omväxling. Packade därefter de sista sakerna innan jag gick och åt frukost på hotellet. Klockan 9 träffade vi sen Pablo och tog en taxi till busstationen eftersom att vi skulle ta oss vidare till Alausi. Bussresan tog 6 timmar och under resan hoppade det hela tiden på folk som sålde allt från godis, frukt och glass till klockor. Bussresan gick längs med Panamericana, en större väg som korsar Ecuador från den colomianska gränsen i norr till den peruanska gränsen i söder. Den första delen av resan kantades av ett flertal vulkaner. Vid fyratiden var vi sen framme. Vi hoppade av bussen och för att ta oss den sista biten till hotellet fick vi kasta upp allt bagage och oss själva på flaket på en liten pickup.

Efter att ha kommit fram till hotellet och fått våra rum gick vi ut för att äta mat med Pablo och Bayron på en liten restaurang. De flesta av oss valde att äta en rätt bestående av ris, pommes, ägg, kött, banan, avokado och sallad som hette churrasco. Efter maten kollade vi på stadens sevärdheter, det vill säga tågstationen och s:t peterstatyn som stod på en kulle mitt i stan. Vi gick därefter och handlade vatten inför morgondagen innan vi återvände till hotellet. Innan vi gick och la oss passade vi på och skriva lite.

Fredag 15/10 (dag 7) Vandring från Achupallas

Achupallas.
Vandring från Achupallas.Tomas och Pablo under vandringen från Achupallas.
Vandring från Achupallas.Mula.

Åt frukost klockan 8 på samma restaurang som vi åt mat på kvällen innan. Frukosten bestod av äggröra, smörgåsar, kaffe och trädtomatjuice. Då vi ätit klart packade vi det sista och bar ner packningen till entrén där vi skulle bli hämtade med pickup. Då den kom lastade vi på all packning på flaket och därefter kunde vi slå oss ner på de bänkar som också fanns där. Färden till Achupallas blev ganska skakig för oss på flaket, men utsikten var fin!

Väl framme i byn kollade vi på utsikten under tiden som packningen lastades på de fyra mulor som skulle följa med oss under vandringen. Pablo, jag och Fredrik startade vandringen innan Bayron, Segundo och hans mulor. Vädret var soligt och vägen upp till nattens läger gick lätt förutom en bit där det gick ganska brant uppför. På vägen passerade vi indianer som gick och vaktade sina djur. Dagens vandring på 6 kilometer tog 2,5 timmar istället för planerade 4, så vi kan inte ha varit alltför långsamma.

Stället där vi skulle övernatta låg på 3800 meters höjd över havet på en plats omgärdad av stenar i en fyrkant. Då vi kom fram åt vi av den medhavda maten innan vi på egen hand gick en kort tur för att kolla in bergen i närheten. Kvällsmaten vid 17:30 bestod av popcorn, soppa och spagetti med tonfiskröra. Som vanligt blev det riktigt kallt då solen började gå ned, så det var bara att plocka på sig massor med kläder. Då det blev mörkt fanns det inget att göra förutom att krypa in i tältet som jag, Tomas och Fredrik delade på för att sova trots att klockan bara var strax efter 7. Segundo såg till att binda mulorna vid vår övernattningsplats innan han gick hem till sig för att sova. Sträckan som det tog oss lite mer än två timmar att ta oss klarade han tydligen av på ungefär en timme.

Lördag 16/9 (dag 8) Vandring till Paradones

Vandring till Paradones.
Paradones.
Vandring till Paradones Trött Stina.
Tältning vid Inka-ruinen i Paradones.
Stina försöker sova.

Gick upp klockan 6:00 för att packa ned sovsäck, liggunderlag med mera samt äta frukost till klockan sju. Vi blev lite sena, men strax efter sju var vi på språng! Vädret var ganska molnigt, men det regnade i alla fall inte. Även idag kom vi iväg innan mulorna. Första biten följde vi en stig som gick längs med dalen där vi övernattat, men efter ett tag tog dalen slut och det gick brantare uppför. Naturen under vandringen liknade den vi såg under vår första vandring från Cucupuru, det vill säga páramos. På vägen passerade vi en stenhög där man skulle lägga på en sten för att blidka bergsgudarna så att vädret inte skulle ställa till med bekymmer. Därefter gick det långsamt uppåt till den högsta delen under vandringen på 4460 meter över havet. Vid den högsta delen av vandringen ändrade sig naturen och blev väldigt stenig och kal med bara några enstaka växter. Utsikten däremot var riktigt bra! Man hade utsikt över en liten bergssjö och förstås massor av berg. Därefter gick det brant nedför mot en sjö där Inkas sägs ha tagit sig för att bada och därigenom få kraft. På vägen ned passerade vi ett hus som användes som bostad under vissa tider av året av indianer när de passar sina djur uppe i bergen. Den sista biten av dagens 20 kilometer långa vandring gick längs med sidan av sjön. Vi blev omsprungna av mulorna ett par gånger under dagens vandring, men vi kom först fram till övernattningsstället.

Platsen där vi skulle övernatta hette Paradones. På platsen fanns det en ruin efter åtminstone Inkas, men troligtvis hade platsen även används av andra senare. När vi slutat gå blev det kallt och det var bara att plocka på sig underställ, mössa och vantar igen och efter ett tag började det även regna lite. Strax brevid Paradones försökte en grupp indianer, vissa till fots och vissa till häst, transportera en tjur till deras koflock. Tjuren var naturligtvis missnöjd med att vara bunden och vägrade att gå åt rätt håll. Deras plan var då att släppa lös tjuren så att den själv skulle springa till koflocken. För att kunna få loss alla rep som tjuren var bunden med band de först tjuren så att den låg ner på marken och inte kunde röra sig innan de lossade repen och snabbt försökte komma undan. Den som lossade det sista repet kom tjuren ifatt och stångade omkull och för att undvika att bli stångad än en gång la han sig orörlig på marken framför den ilskna tjuren. Tjuren gav då upp och bestämde sig för att ta sig till resten av flocken. Han som blev stångad klarade sig som tur var utan att bli skadad. Fredrik gick sen bort till dem och om han inte missförstod så hade han som blev omkullstångad hållit på med tjurfäktning tidigare. Efter detta var det dags för mat som idag bestod av popcorn och soppa med bröd. Efter maten delade vi på en flaska whiskey som Pablo och Bayron hade haft med sig. Framåt åttatiden var whiskeyn slut och vi gick och la oss i vårt tält, denna gång med mer kläder än föregående natt som varit lite väl kall. Lyckades sova riktigt bra!

Söndag 17/9 (dag 9) Vandring från Paradones till Ingapirca

Vandring till Ingapirca.
Vandring till Ingapirca.
Ingapirca.

Gick upp klockan 6:00 även denna dag för att hinna packa och äta frukost innan klockan 7. Strax därefter kom vi sen iväg på dagens vandring på cirka 14 kilometer. Första delen av vandringen gick svagt utför i liknande landskap som tidigare men efter ett tag kom vi fram till bebyggelse och åkrar. På vägen träffade vi på en del barn som fick karameller som vi köpt med oss. Därefter började vägen gå allt brantare nedåt, så vi tog oss fram rätt snabbt även om det blev rätt jobbigt för benen efter ett tag att hela tiden bromsa. Efter att ha gått ett tag mellan byar och åkrar kunde vi se Ingapirca, men vi var inte så nära som det först såg ut märkte vi rätt så snart.

Då vi tillslut kommit fram till Ingapirca köpte jag, Tomas och Fredrik biljetter för att kunna spana in området med Inka-ruinerna och det tillhörande museet. Pablo och Bayron satsade på att dricka öl och vila istället. Strax efter klockan ett gick bussen till Cuenca och 15:40 var vi sen framme. Vi tog därefter en taxi till hotellet som denna gången visade sig vara av det dyrare slaget. Riktigt skönt med en varm dusch efter ett par dagar i bergen! Klockan 19 gick vi alla till en restaurang i närheten. Jag åt en rätt bestående av kött, korv, ris, nån slags potatisplätt, majsröra, avokado och sallad. Riktigt gott! Eftersom att det var sista dagen Bayron var med oss tog vi och betalade allas mat innan vi gick tillbaka till hotellet för att sova.

Måndag 18/9 (dag 10) Cuenca

kollibri.
Kyrka i Cuenca. Kyrka i Cuenca.

Då vi vaknat insåg vi att det ösregnade ute, så vi bestämde oss att lämna in vår tvätt på hotellet trots att det var dyrt. Därefter åt vi frukost i hotellets matsal bestående av bröd, te, juice och äggröra. Efter frukosten tog vi på oss regnkläder och vandringskängor för att kunna spana in stan utan att bli blöta. Vi gick först och kollade på den stora katedralen och sedan på Santo Domingo innan vi tog oss till ett café där de hade glass. Därefter kollade vi på ytterligare ett par kyrkor innan vi gick till Museo de las Conceptas där man kunde kolla på diverse religiös konst, figurer med mera. Middagen åt vi på café Austria där dagens lunch bestod av potatissoppa till förrätt, kött, ris sås och sallad till huvudrätt och banan, chokladsås och grädde till efterrätt. Allt till ett pris på mindre än 4 dollar. Efter maten gick vi till centralbanksmuseet som visade sig vara väldigt stort. Inträdet var på 3 dollar och då kunde man kolla på konst, gamla foton, sedlar och mynt, besöka den etnografiska avdelningen samt kolla på Inka-ruiner, park och blandade djur utomhus. Efter museebesöket var vi alla rätt trötta så vi bestämde oss för att gå och leta rätt på ett café och fika igen. På vägen dit stötte vi ihop med Pablo, så vi gick och fikade tillsammans. Eftersom att vi inte hade hittat till hattmuseet gick Pablo för att kolla upp hur länge de hade öppet. De hade öppet ett tag till så vi gick dit en sväng för att se hur man tillverkar Panama-hattar. Vi gick sen och lämnade lite saker på hotellet innan vi gick ut igen för att leta rätt på ett Internetcafé där vi kunde kolla upp resultatet från det svenska valet och skicka lite mail. Vi gick sen och åt kvällsmat på Eucalyptus, där vi alla valde en mexikansk kycklingrätt med öl till.

Tisdag 19/9 (dag 11) Cuenca ⇒ Zamora

Gick upp och åt frukost på hotellet innan vi checkade ut klockan 8:15 och betalade för vår dyra tvätt. Därefter tog vi en taxi till busstationen för att hoppa på bussen till Loja. Då vi kommit fram hittade vi direkt bussen som gick vidare till Zamora, så vi kunde ta oss vidare direkt utan att behöva vänta. Vägen till Zamora var liten och krokig och gick genom en nationalpark med berg och mycket växtlighet. På vägen in i Zamora passerade vi den jätteklocka som var placerad i en sluttning synlig från en stor del av staden. Väl framme fick vi ta vår packning och gå ett par kvarter för att komma till vårt hotell. Enligt skylten som fanns utanför var det fyrstjärnigt, men antalet stjärnor verkade vara tagna ur luften. Efter att vi lämnat av bagaget gick vi först och köpte gummistövlar som vi skulle komma att behöva i regnskogen innan vi gick till en restaurang och åt dagens rätt som var soppa och ris med kyckling. Därefter behövde Pablo fixa med en del förberedelser, medan vi andra gick och köpte vatten bröd och kex inför morgondagens resa. Vi behövde också omorganisera packningen och bestämma vad vi ville lämna kvar på hotellet under den kommande turen till Shauarerna i regnskogen. Innan vi gick och la oss gick vi till en restaurang i närheten och fick en varsin öl.

Onsdag 20/9 (dag 12) Zamora ⇒ Shaimi

Båtfärd till Shaimi. Kamouflerad fjäril.
Hängbro i Shaimi. Shaimi. Shaimi.

Steg upp klockan 5:30 för att få i ordning de sista sakerna innan vi skulle träffas i receptionen. Efter att ha lämnat de saker som vi inte räknade med att ha användning för de närmsta dagarna gick vi till busstationen och steg på den lilla bussen som skulle ta oss vidare till stället som hette La Orchidea från vilket vi sen skulle ta oss vidare med båt till Shaimi. Bussresan tog cirka fem timmar och gick till största delen på en liten slingrig grusväg och hela tiden var det folk som hoppade på och av. En del hade med sig höns och grisar. Grisen som skulle med fick dock hålla till på taket på bussen, vilket den inte var helt nöjd med. På ett ställe strax innan vi var framme vid floden var Pablo tvungen att prata med den lokala presidenten för att få ett papper påskrivet. Det blev ganska stressigt för honom att hinna eftersom att bussen bara stannade där i 10 minuter, men han hann tillbaka precis innan bussen åkte vidare.

Då vi kommit fram till La Orchidea åt vi lunch bestående av soppa, ris, kyckling och yucca. Den ursprungliga planen var att vi skulle äta när vi kommit fram till Shaimi, men eftersom att det var osäkert hur länge vi då hade fått vänta på maten så åt vi innan. Från La Orchidea gick det allmänna båtar som man hade kunnat åkt med, men vi blev istället hämtade av Bartolome med shauarernas båt. Tydligen hade shauarsamhället tre stycken båtar, men för tillfället var det bara en av dem som funkade.

Shaimi byggdes upp efter kriget mellan Peru och Ecuador 1995 och byggnaderna hade numer takpannor på taken och väggar gjorda av brädor. Tidigare hade bebyggelsen varit mer traditionell med en annan typ av hus med grästak. Det hade också skett stora förändringar när det gällde det dagliga livet. Tidigare hade en stor del av maten kommit från jakt i regnskogen medan deras kost numer baserade sig på bland annat ris och tonfisk på burk.

Då vi kommit fram till byn blev vi visade till Bartolomes hus där vi skulle få bo. Vi fixade i ordning våra sovplatser med myggnät, liggunderlag och sovsäck innan vi begav oss iväg för att kolla på hur byn såg ut. I byn fanns inte jättemånga hus, men ändå skulle det bo cirka 600 personer där. Enligt Pablo var det oftast mer än 6 barn per familj, så det var kanske därför alla fick plats. I utkanten av byn fanns det stigar som ledde vidare till bananodlingar och områden där de hade lite kor. Vi såg en hel del fjärilar, larver, bladskärarmyror och förstås massor av växter. Vi gick därefter tillbaka till huset och slöade lite i väntan på kvällsmaten. När det började bli mörkt kunde man se eldflugor och lyssna på alla grodor som verkade bo precis brevid vårt hus. Maten bestod av ris, tonfisk och en slags plättar som kallades patacones och var gjorda på en speciell sorts bananer. Till maten fick vi citrongräste att dricka. Då vi tagit oss tillbaka till huset var klockan strax innan åtta och det var dags att gå och lägga sig.

Torsdag 21/9 (dag 13) Shaimi

Huvudgatan i Shaimi. Tomas och Fredrik äter patacones och ris.
Floden vid Shaimi. Vattenfall i närheten av Shaimi. Solnedgång i Shaimi.

Jag lyckades sova riktigt bra under natten. Vaknade bara ett par gånger av att det regnade, men jag somnade raskt om igen. Vid sextiden på morgonen vaknade jag av att någon i byn började spela musik på hög volym. Byn hade bara haft tillgång till ström i något år, men det var långt ifrån alla hus som var inkopplade till elnätet. Vi åttatiden gick vi sen till samma hus vi fick mat i kvällen innan och åt frukost. Frukosten bestod av ris, patacones, stekt ägg och citrongräste.

Vid tiotiden blev vi och Bartolome upphämtade av båten som skulle ta oss ytterligare en bit uppåt floden för att vi skulle kunna gå en tur i regnskogen. Som väntat var där väldigt mycket växtlighet och väldigt få djur som syntes. De enda djur vi såg var en tusenfoting, några fjärilar och lite termiter. I området, som låg på gränsen till Peru, fanns också en del lustiga stenformationer att titta på. Trots att det var torrperiod var det väldigt lerigt, så det var tur att vi hade skaffat gummistövlar. Efter turen i regnskogen fortsatte vi sen med båten medströms, först till ett ställe där den svarta floden från Amazonas rann ihop med den vita floden från Anderna och därefter till Shaimi för att släppa av Bartolome. Vi andra fortsatte sen ytterligare en bit medströms till ett vattenfall för att bada. Enligt shauarerna var vattenfallet 150 meter och genom att bada i det kunde man ta del av vattenfallets kraft. Det var lite jobbigt för fötterna att ta sig fram till vattenfallet över den steniga bottnen i vattnet nedanför vattenfallet, men när man väl kommit in i vattenfallet såg det rätt häftigt ut med alla regnbågar som syntes runt en. Då man stod i vattenfallet kände man att vattnet kom stötvis, så ibland blev strålen riktigt hård. Det fanns inte heller vid vattenfallet mycket djur att tala om. Vi såg några små fiskar och Fredrik såg en död orm. Då vi torkat av oss åkte vi tillbaks till Shaimi med båten.

Då vi kom tillbaka åt vi lunch som denna gång bestod av ris, patacones, yucca och en röra av ägg och tonfisk. Efter maten vilade vi oss lite innan vi på nytt begav oss iväg för att på egen hand spana in omgivningarna. Riktigt varmt och soligt var det! Kvällsmaten var som vanligt vid sju och innehöll inga överraskningar, ris, patacones och denna gång makrill på burk. Strax innan åtta gick vi och la oss. Under natten kom ett rejält åskväder. Då åskan var som närmast började de i huset brevid konstigt nog spela musik på hög volym. Sov halvdant resten av natten.

Fredag 22/9 (dag 14) Shaimi ⇒ Zamora

Fredrik och Stina i Zamora.

Gick upp och packade innan frukosten klockan åtta som precis som dagen innan bestod av ris, patacones och stekt ägg. Presidenten hade sagt att vi skulle bli upphämtade med båten lite tidigare än det var sagt det vill säga mellan 9:00 och 9:30 istället för 10:00 på grund av det låga vattenståndet. Båten dök inte upp förrän klockan 10:30, men som tur var hann vi precis till bussen vi skulle med från La Orchidea. Under bussresan tillbaka till Zamora blev jag riktigt trött, så den kändes inte speciellt lång.

Tillbaka till hotellet tog jag en välförtjänt dusch. Det fanns en elektrisk anordning i duschen, som i och för sig såg ganska osäker ut, men som värmde upp vattnet. Lyxigt! Vid femtiden gick vi och åt kvällsmat bestående av kyckling och ris. Ingen överraskning direkt, men tre portioner med dryck kostade mindre än sex dollar. Därefter gick vi en sväng i samhället och lyckades hitta ett ställe där det gick att köpa kaffe. Det fanns inget kak-liknande att köpa till men det fick duga ändå. Vi träffade sen på Pablo och talade om att vi tänkte gå och dricka öl senare om han ville följa med. Först skulle vi bara gå till Internet-stället brevid brevid hotellet och maila lite. När vi var färdiga där gick vi tillsammans med Pablo till samma ställe som vi drack öl på förra gången vi var i Zamora. Precis som förra gången stängde de tidigt, så vi fick hitta ett nytt ställe. Vi hamnade på ett ställe som vid en första anblick bara såg ut att bara vara en spritbutik, men om man gick in så fanns det bord och stolar längst in där man kunde sitta. Satt kvar ett bra tag och pratade och drack mera öl. Provade också den ecuadorianska spriten Zhumir med persikosmak. Kom i säng senare än normalt, det vill säga kring elva.

Lördag 23/9 (dag 15) Zamora ⇒ Loja ⇒ nattbuss mot Peru

Kyckling och ris till frukost. Loja.

Vaknade vid sextiden av att en tupp envisades med att gala utanför hotellfönstret, men jag låg kvar och drog mig ett bra tag innan jag gick upp och packade. Klockan nio gick vi ut för att äta frukost bestående av ris, kyckling och kaffe. Visst är det gott att äta en ordentlig frukost, men kyckling och ris var kanske inte det jag helst skulle ha ätit. Frukost för tre personer kostade i alla fall bara strax under 4 dollar. Klockan 10 träffade vi sen Pablo för att gå igenom dagens resa som skulle gå först till Loja och sedan vidare mot Peru. Därefter stannade jag på hotellrummet tills vi skulle gå till bussen för att försöka hinna ikapp med mina reseanteckningar eftersom jag inte tagit med mig mitt block till Shaimi.

Bussen till Loja avgick 12:40 och tog ungefär två timmar. I Loja var det tänkt att vi skulle ha växlat till oss lite Soles inför resan till Peru, men då vi kom fram visade det sig att inga ställen där det brukade gå att växla pengar var öppna eftersom att det var lördag. I stället gick vi en sväng på stan och kollade på två kyrkor. Förutom det fanns det inte så mycket att göra. Vid sextiden gick vi för att kolla in en port som fanns strax utanför stadskärnan innan vi tog en taxi till busstationen för att möta Pablo. Vi gick därifrån sen till en restaurang i närheten och åt en lokal maträtt bestående av kött, yucca och sallad. Gott med lite omväxling i maten! Efter maten beställde vi kaffe för att dra ut på restaurangbesöket för att slippa vänta så länge på busstationen. Efter ett tag gick vi i alla fall till busstationen där det som väntat inte hände något skoj. Vid klockan elva var äntligen vår väntan över och vi kunde stiga på vår buss som skulle gå till Piura i Peru.

Söndag 24/9 (dag 16) nattbuss från Ecuador ⇒ Piura ⇒ Chiclayo

Vid tretiden på natten kom vi fram till den peruanska gränsen. Först skulle man få en utresestämpel på den ecuadorianska sidan innan man kunde promenera över ån som gick längs med gränsen för att sedan visa upp passet och fylla i papper på två olika ställen på den peruanska sidan. Jag råkade få en suddig utresestämpel på första försöket som de inte accepterade på den peruanska sidan, så det var bara att gå tillbaka till Ecuador igen och övertyga dem om att jag behövde en ny stämpel. Vid försök nummer två fick jag en extra stor stämpel och därefter var allt i sin ordning. Därefter fortsatte bussen och man kunde sitta och slumra fram till 5:30 då vi var framme vid vårt delmål Piura. Efter att ha väntat ett tag på busstationen tog vi oss med taxi till den busstation där vår nästa buss till Chiclayo skulle avgå. Tydligen gällde det att vara försiktig när man åkte taxi i Piura, så den säkra taxin som Pablo fått tag på fick hämta oss i två omgångar. Vår buss till Chiclayo avgick vid 6:45 och efter cirka tre timmars resa, till största delen genom öken, var vi framme.

Efter det att vi tagit oss till vårt hotell och lämnat våra saker gick vi till ett ställe strax brevid hotellet och åt frukost. Då vi ätit klart åkte vi med taxi till Sipan-museet för att kolla på saker som hittats vid utgrävningarna av Moche-pyramiderna. Mycket fanns det att kolla på! Därefter tog vi oss tillbaka till hotellet för att ta en dusch innan middagen med Pablo klockan tre. Middagen åt vi på en restaurang ganska nära hotellet och den bestod av ceviche med sötpotatis, humitas och yucca. Vi kände oss också tvungna att testa Inka Kola som fanns att köpa överallt i Peru. Efter maten tog vi oss till de centrala delarna av Chiclayo och gick en sväng på marknaden. Marknaden var uppdelad i olika sektioner t.ex. grönsaker, skor, fisk, frukt och torkade örter. Väldigt mycket folk var det överallt! Vi tröttnade ganska snart och tog oss tillbaka till hotellet. Jag tog och surfade lite på Internet innan jag återgick till hotellrummet. Mådde illa, så min mage uppskattade tydligen inte dagens mat. Blä!

Måndag 25/9 (dag 17) Chiclayo ⇒ nattbuss till Chachapoyas

När jag vaknade mådde jag bra igen, så vi gick och åt frukost på samma ställe som dagen innan då Pablo var med. Vi lyckades på egen hand få ungefär vad vi beställt. Klockan nio träffade vi sen Pablo på hotellet för att åka till banken och växla till oss Soles. Det visade sig att en del av de sedlar av mindre valörer som jag lyckat växla till mig på banken i Quito var för gamla för att växla här. Fånigt! Därefter åkte vi tillbaka till hotellet för att lämna av alla värdesaker innan vi gick ned på stan för att ta ytterligare en sväng på marknaden. Vi hade bestämt att vi skulle träffas och äta lunch klockan två och för att ta oss till restaurangen kunde man gena genom en annan restaurang. På menyn fanns det mycket fisk och skaldjur. Jag beställde en rätt med stekt fisk och yucca och fick en rejäl och god portion. Efter maten gick vi tillbaka till hotellet och slöade innan vi checkade ut klockan 19:20 och tog oss till busstationen. Bussresan till Chachapoyas tog ungefär åtta timmar och var minst sagt skumpig.

Tisdag 26/9 (dag 18) Chachapoyas

Marknaden i Chachapoyas.
Pablo. Tomas.

Strax efter klockan fyra på natten kom vi fram till Chachapoyas. Bussresan hade tydligen gått en och en halv timme snabbare än i vanliga fall vilket troligtvis bidrog till den skumpiga färden. Då vi klivit av bussen gick vi med vår packning till hotellet, där de öppnade och släppte in oss. På vägen dit passerade vi en maskerad kille vilket verkade lite skumt. Det var riktigt skönt att gå och lägga sig och sova ett par extra timmar i en säng!

Gick sen upp klockan åtta och åt frukost med Fredrik och Pablo. Tomas kände sig inte riktigt bra, så han stannade på hotellrummet. Frukosten bestod av bröd, smör, marmelad, yoghurt, kaffe och äggröra. Klockan tio träffade vi Carlos, vår guide under den kommande femdagarsturen. Carlos berättade om turen och visade bilder på platser som vi skulle komma att besöka. På hotellet fixade de sen iordning en specialblandning för att få fart på Tomas bestående av morots- och citronjuice. Därefter gick jag, Fredrik och Tomas ut en sväng för att spana in omgivningarna bland annat den lokala marknaden där det fanns mycket frukt och grönsaker. Klockan 14:00 var det dags för middag på en restaurang i närheten av hotellet. Jag åt en köttbit med ris och pommes och då vi ätit gick vi tillbaka för att slöa på hotellet. Framåt eftermiddagen letade vi rätt på ett Internetcafé för att surfa och maila. Jag lyckades få en dator där shift-tangenten inte fungerade vilket gjorde det lite svårare att skriva mail. Då vi kände oss klara gick vi till ett café och fikade. Vid åttatiden på kvällen gick vi tillsammans med Pablo och Carlos till en restaurang för att äta kvällsmat. Jag beställde en rätt som skulle likna churrascon i Ecuador, men tydligen blev min och Tomas maträtt förväxlade. Efter lite förvirring bytte vi så att jag slapp äta samma mat som jag hade ätit till middagen. Portionerna var riktigt stora, så ingen av oss orkade äta upp all sin mat. Då vi var färdiga tog vi oss tillbaka till hotellet för att sova.

Onsdag 27/9 (dag 19) Chachapoyas ⇒ Belén-dalen

Sarkofagerna i Karaja.
Övernattningsstället i Belén-dalen.
Kvällsmat i Belén.
Kokablad.

Klockan åtta åt vi frukost på hotellet innan vi träffade vi de andra som skulle med på samma tur som oss. Förutom vi, Pablo och Carlos skulle en kille som hette Valter med för att lära sig arbeta som guide. Martin, som kom från Israel, skulle bara vara med första dagen medan Brian, som kom från Californien, skulle vara med längre. Efter en stunds väntan packade vi in oss i en minibuss och åkte iväg. Första delen av resan gick längsmed samma väg som vi kommit på från Chiclayo med nattbussen. När man såg vägen i dagsljus förstod man varför resan varit så skakig. Vägen var en liten och krokig grusväg med mycket gropar överallt, så jag hade aldrig gissat på att detta var huvudvägen till Chachapoyas.

Vid det första stoppet kunde man se en grupp sarkofager placerade i en bergssluttning på andra sidan av en dal. I och med att de var så långt bort var man tvungen att använda kikare för att se dem ordentligt.

Nästa stopp med minibussen var sen vid en liten by där de just denna dag firade ett helgon som jag inte minns med mat och musik. Jag lyckades bli den stora attraktionen då en av killarna i byn ville dansa.

Därefter var det dags att kolla på sarkofagerna i Karaja. Man fick först följa en stig längs med en bergssida en bit innan sarkofagerna i form av figurer blev synliga högre upp på samma bergssluttning. Sarkofagerna, i vilka mumierna placerades, hade en stomme av trä som täcktes med lera uppblandat med gräs innan de målades och fick sin slutliga form. Strax över sarkofagerna var även ett par människoskallar synliga. Denna begravningsplats var till för framstående människor i dåtidens samhälle. Begravningsplatserna var placerade så att de döda skulle ha utsikt över det vatten som rann i dalens botten och solen då den gick upp. Vägen tillbaka till minibussen blev rätt jobbig, så tydligen var vi inte vana med höjden.

Middagen åt vi sen på en liten lokal restaurang där de serverade soppa, ris, kött och bönor med örtte till. Efter maten tog vi oss sen vidare med minibussen till Belén-dalen där vi blev avsläppta. Efter att ha gått en bit till fots kom vi fram till stället där vi skulle tillbringa natten. Stället bestod av två timmerhus med jordgolv med olika utrymmen för matlagning och sovplatser. När vi kommit fram blev vädret sämre och det började regna, så vill höll oss inomhus i väntan på kvällsmaten. Som vanligt fick vi popcorn under tiden vi väntade och vi fick också smaka rom och någon slags mjölklikör. Maten som vi fick lite senare bestod av kycklingsoppa och kokt potatis med te att dricka till. Efter maten berättade Carlos några historier om andar och när han provade en dryck som shamaner brukade använda för att få uppenbarelser. Vi fick också möjlighet att prova på koka. Efter att ha plockat åt sig en knippe torkade blad skulle man tugga ihop dem till en liten boll och placera den i ena kinden. Därefter kunde man tillsätta ett slags pulver som gjorde att smaken förbättrades. Jag misstänker att det krävs väldigt många blad för att man ska känna av dem. Jag tog bara ett par knippen och då märktes det absolut ingenting. Efter att ha suttit uppe ett tag gick vi och la oss.

Torsdag 28/9 (dag 20) Vandring från Belén-dalen till Congon

Utsikt över Belén-dalen.
Tomas förbereder sig för att vada. Vandring från Belén-dalen till Congon.
Ruiner efter Chachapoyas-indianerna.
Framme i Congon.

Gick upp och åt frukost vid åttatiden. Därefter fick vi vänta ett tag innan vi kunde påbörja dagens vandring eftersom att en grupp bestående av en tjeckisk kille och ett par schweizare skulle följa med oss.

Vid niotiden kom vi i alla fall iväg och under den första delen av vandringen skulle vi ta oss över till den andra sidan av dalen i vilken vi övernattade. I dalen slingrade sig små åar fram som vi var tvungna att passera. Alla utan en gick att passera med vandringskängorna på. Efter att vi barfota vadat över den sista ån tog vi oss upp på en höjd på andra sidan dalen för att kolla på utsikten i väntan på att Carlos och hästen med vår packning skulle komma ikapp oss. Därefter var det slutvilat och dags att påbörja vandringen uppför in i molnskogen. Som lunch fick vi två olika sorters mjuk kaka, apelsinjuice, bröd med köttfyllning och godis. Fulla med socker fortsatte vi sen vandringen till en ruinstad från Chachapoyas-indianerna. Staden hade blivit övergiven då befolkningen drabbades av de sjukdomar som spanjorerna förde med sig och var numer inbäddad i tät växtlighet. Efter att ha gått i kring på små stigar i cirka en timme för att kolla på ruinerna efter alla de runda hus som tidigare funnits där gick vi vidare. Den sista biten av dagens vandring gick längs en stig som slingrade sig ned från toppen av ett berg nästan ända ner till botten av dalen nedanför.

En timme senare kom vi trötta fram, men som tröst bjöd Carlos oss på öl. Stället där vi skulle övernatta hette Congon och låg ganska ensligt beläget med en liten kaffeodling precis brevid. Efter att vi fått ett rum och lämnat lite saker blev vi bjudna på popcorn och friterad yucca. Därefter fick de som ville gå ned till ån som rann längst nere i dalen och bada. Vattnet var rätt kallt, men det var riktigt skönt att blaska av sig. Efter badet gick vi upp till huset igen vilket gjorde att man snabbt fick upp värmen igen. Kvällsmaten bestod av först soppa med yucca till och sedan spagetti med pastasås. Efter maten spelade vi kort och den som vann varje omgång fick ett litet glas hemmagjord sockerrörssprit. Vi stannade inte uppe så länge för att orka med morgondagens ridning.

Fredag 29/9 (dag 21) Congon ⇒ Maria

Frukost i Congon. Ruiner efter Chachapoyas-indianerna.
Lanche.
Mula.
Carlos.

Fick frukost klockan 7:30 på verandan utanför huset och därefter var det bara att vänta på att mulorna skulle bli redo för avfärd. När vi fått en varsin mula begav vi oss iväg längs med den lilla stigen som vi skulle följa. För det mesta behövde man inte göra något för att få mulan att gå åt rätt håll, förutom då det fanns extra smaskiga växter vid sidan av stigen. Efter att ha ridit i två timmar var det dags för det första stoppet för att låta mulorna vila sig ett tag. För min del funkade det rätt bra att rida, trots att jag inte tål hästar. Trots att jag red så blev jag bara lite snuvig till skillnad från de gånger jag varit nära hästar och nyst konstant. Efter pausen fortsatte vi sen i ytterligare en timme tills dess att vi kom fram till ett ställe som hette Lanche där vi skulle äta middag. Stigen som vi följde var kantad av tät växtlighet och vissa bitar var rätt steniga och branta. Vid de brantaste delarna var vi tvungna att hoppa av för att mulorna skulle orka med. Min mula verkade vara extra pigg i uppförsbackar, så jag, Carlos och Valter kom fram över tio minuter innan de andra till matstället.

Middagen åt vi hemma hemma hos en familj och den bestod av kycklingsoppa och en kycklingrätt med ris och sallad till. Tomas fick kycklinghuvudet i sin soppa medan jag fick nöja mig med lite benknotor. Efter maten gick vi området med Chachapoyas-ruiner som låg strax intill. Vi blev rundvisade ett bra tag och precis som under gårdagen fanns där rester av många runda hus.

Därefter var det dags att rida vidare och efter ytterligare två timmar kom vi sen fram till bilvägen där vi skulle bli upphämtade av minibussen. Mulorna däremot skulle ta sig hela vägen tillbaka till Congon, men denna gång utan packning och folk på ryggen.

Det var nära att vi fick åka lastbil tillbaka istället för minibuss eftersom att minibussen tydligen hade fastnat i en poliskontroll, men i sista stund löste det sig. Efter en stunds bussresa kom vi sen fram till Maria, samhället där vi skulle övernatta. Regeringen i Peru höll för tillfället på med en stor satsning på att bygga ut elnätet och Maria var ett av de samhällen som helt nyligen hade fått el. Rummen på vårt hotell var över förväntan, men tyvärr saknades lyse och varmvatten i badrummet så det fick bli en snabb dusch. Kvällsmaten åt vi på en liten restaurang i närheten och den bestod av ris, pommes och kyckling. Efter maten provade jag kokate vilket smakade som vanligt örtte. Efter maten blev vi bjudna på hemmagjord likör samtidigt som vi lyssnade på när Carlos sjöng och spelade gitarr. Efter ett tag gick vi ut på baksidan av resturangen och satte oss vid en eld som var förberedd. Elden var placerad på en plåt vilket inte var helt lyckat eftersom att elden men jämna mellanrum exploderade så att det flög iväg glödande kol åt alla håll. Vi träffade också en tjej och en kille från USA som skulle gå från ekvatorn strax norr om Quito till Sydafrikas sydspets. Hittills hade de gått i tre månader, men de räknade med att det totalt sett skulle ta mellan ett och ett halvt och två år. Vi träffade också på Julie som nyligen flyttat till Maria och nu försökte komma igång och försörja sig på att anordna guidade ridturer. Vid elvatiden gick vi sen tillbaka till hotellet för att sova.

Lördag 30/9 (dag 22) Maria ⇒ Kuelap ⇒ Leymebamba

Dimma över Kuelap.
Kuelap. Rekonstruktion av en Chachapoyas-bostad i Kuelap.
Ruiner efter Chachapoyas-indianerna i Kuelap.
Torget i Leymebamba.

Steg upp 4:30 för att hinna med frukost innan avfärden till Kuelap. Var lite stel efter gårdagens ridning, men jag hade nästan förväntat mig att få mera träningsvärk. Tanken var att vi skulle ha kommit fram till Kuelap för att se soluppgången strax efter klockan sex, men vi blev försenade av att några kom väldigt sent till frukosten. När vi väl kom fram till Kuelap visade det sig att det inte gjorde så mycket eftersom att det ändå var dimmigt.

Vi blev rundvisade bland ruinerna i Kuelap i två och en halv timme av Carlos och Julie. När det gällde vissa saker hade de olika åsikter om vad som var rätt, men det var intressant att höra båda varianterna. Kuelap var Chachapoyas-indianernas viktigaste stad och låg på toppen av ett berg med två försvarsmurar. Staden var uppdelad i tre delar, en civil del med massor av runda bostadshus, en öppen del för ceremonier och en militär del med bland annat ett försvarstorn. Efter rundvisningen var det dags att ta oss ned till byn som låg vid foten av berget där middag väntade. Från att ha varit riktigt kallt och dimmigt då vi kom dit ändrade sig vädret plötsligt till att bli soligt och väldigt varmt under vägen ner. Efter att ha gått nedför i lite mer än två timmar kom vi varma och lite trötta ned till byn. Till middag fick vi fisk, sallad, ris, pommes, bönor och citrondryck. Carlos talade också om att en annan gång när han gått samma väg med en grupp turister så hade en kvinna gjort illa knät så att han hade blivit tvungen att bära ned henne på ryggen i 6 kilometer. Efter maten åkte några tillbaka direkt till Chachapoyas medan vi andra fortsatte till Leymebamba i minibussen.

Innan vi åkte till vårt hotell besökte vi ett museum med diverse saker från Inkas och Chachapoyas. Museet hade också en samling med en hel del mumier. Hotellet i Leymebamba var nybyggt och bara vissa rum var färdiga, men till vår stora glädje fanns det gott om varmvatten! På kvällen åt vi på en restaurang med riktigt god mat. Först fick vi en smaskig bönsoppa med bröd till och därefter en kötträtt med ris och sallad. Efter maten var det sovdags!

Söndag 1/10 (dag 23) Leymebamba ⇒ Chachapoyas ⇒ Trujillo

Chiclayo.
Sarkofagerna i Revash.
På väg mot sarkofagerna i Revash.
En av sarkofagerna i Revash.

Klockan sju gick vi och åt frukost på samma restaurang som vi åt mat på kvällen innan. Till frukost fick vi bröd, papayajuice, pannkakor och te. Pannkakorna var mer åt omelett-hållet med antingen lök och grönsaker eller banan.

Efter att vi ätit färdigt fortsatte vi vidare med minibussen. Dagens första stopp var vid en liten gård där de odlade blandade frukter som till exempel söt citron, cherimoya, trädtomat och sur mandarin. Gården låg fint belägen vid en liten å med betesmarker därikring. Ägaren till gården funderade på att göra om gården för att kunna ta emot turister i framtiden. Innan vi fortsatte fick vi provsmaka på en slags pumpa som hette chiclayo (precis som staden) som hade tillagats över eld i tio timmar. Jag gillade inte fruktköttet speciellt mycket, men kärnorna var riktigt goda.

Efter stoppet fortsatte vi sen i minibussen mot Revash. Bilvägen nådde inte ända fram, så de sista 4,5 kilometerna fick vi gå. Revash var en begravningsplats med sarkofager placerade på en avsats i en brant bergssluttning precis som i Karaja. Sarkofagerna var också här gjorda av lera, men de liknade små hus i stället för figurer. Det var inte speciellt soligt, men trots det blev det riktigt varmt att gå. Tomas och Fredrik tog av sig och gick i bar överkropp, medan jag behöll min långarmade tröja på eftersom att jag inte litade på att molntäcket var tillräckligt tjockt för att skydda mot solen. Det visade sig senare vara ett rätt bra drag. Efter att ha gått uppför i en och en halv timme fick vi sen vila oss lite. Carlos hade med sig blandade godsaker till oss till exempel bröd med köttfyllning, ost, smörgåsar med pålägg och juice. När vi fått nya krafter fortsatte vi vandringen uppför för att ta oss ända fram till sarkofagerna. Det fanns en stig som ledde ända fram så det var inte så svårt att ta sig dit även om det blev lite jobbigt att gå uppför. Sarkofagerna var nuförtiden tomma bortsett från en del benbitar som fanns kvar eftersom att deras innehåll med bland annat mumier blivit flyttat till Frankrike. Vägen tillbaka var det nedför och därför gick det på cirka en timme att ta sig tillbaka till bilvägen igen. Att gå nedför går betydligt lättare än att gå uppför på så vis att men inte blir andfådd, men ibland kan det vara ganska svårt speciellt om det är många lösa stenar. Då vi kommit tillbaka till minibussen återstod ett par timmars resa på skumpiga grusvägar för att ta oss tillbaka till Chachapoyas.

När vi kommit tillbaka till hotellet fick jag, Tomas, Fredrik och Pablo låna ett rum så att vi kunde duscha och fixa iordning packningen innan nattens bussresa. Carlos bjöd oss sen på mat på en restaurang där vi fick kyckling, pommes och sallad med Inca Kola till. Efter maten tog vi oss till busstationen och lämnade in bagaget innan Carlos kom för att säga hej då. Klockan åtta åkte vi sen iväg från Chachapoyas mot Trujillo.

Måndag 2/10 (dag 24) Trujillo

Trujillo.

8:30 kom vi äntligen fram till Trujillo efter tolv och en halv timmes bussresa på vägar av skiftande kvalité. Resan var dock mindre skakig än på ditvägen, troligtvis eftersom att busschauffören körde långsammare och försiktigare. Hur som helst så blev det ändå jobbigt för knäna av någon anledning att sitta ned så länge.

Då vi kom fram tog vi en taxi till vårt hotell. Efter att vi fått våra rum, ätit frukost och lämnat in massa smutsiga kläder för tvättning begav vi oss sen ut på stan. Först gick vi en snabb sväng igenom centralmarknaden och därefter kollade vi på två kyrkor innan vi tyckte det var dags att fika. Efter en stunds letande hittade vi fram till gatan med caféer. Vi valde ett av dem där jag fick te med citron- och marängpaj. Efter fikat gick vi till det zoologiska museet och ett Internetcafé för att maila lite innan vi gick tillbaka till samma ställe där vi tidigare fikat för att äta mat. Ingen av oss var speciellt hungrig efter fikat, men Tomas och Fredrik kunde inte motstå den billiga trerättersmiddagen. Mätta och belåtna gick vi sen tillbaka till hotellet för att slöa. Strax efter klockan sju på kvällen gick jag och Fredrik ut för att äta kvällsmat medan Tomas stannade på hotellet. Vi var inte så hungriga, så vi beställde bara en varsin hamburgare med öl till. Efter maten gick vi tillbaka till hotellet för att sova.

Tisdag 3/10 (dag 25) Trujillo ⇒ Lima

Chanchan.
Chanchan.
Huanchaco. Fredrik badar i Huanchaco.

Gick upp och åt frukost på hotellet innan vi vid niotiden åkte iväg till Chan-Chán med taxi tillsammans med Pablo. Chan-Chán var chimú-folkets gamla huvudstad och var världens största stad byggd av obränt tegel (adobe). När vi kom fram visade det sig att det fanns en guide där som kunde engelska, så vi kom fram till att det det var värt att betala lite extra för att få saker och ting förklarade. Från början hade alla murar i staden varit högre än tre meter så att hela området bildat en labyrint för att förvilla fienden, men under årens lopp hade många murar nötts ner. Chan-Chán låg nära kusten strax utanför Trujullo där det väldigt sällan regnar, men under El Niño kan området drabbas av kraftiga regn som orsakar stor skada på lermurarna. Chan-Chán var utspritt över ett stort område och uppdelat i flera olika stadsdelar. Då en kung avled övergavs hela stadsdelen där han bott och folket flyttade till en nybygd del. Efter det att vi blivit rundvisade i området fortsatte vi med taxin till ett litet museum som tillhörde Chan-Chán innan vi fortsatte till Huanchaco.

Huanchaco var ett samhälle som låg precis vid havet dit många peruaner brukade åka på semester. Samhället var också känt för att fiskarna där använde sig av traditionella vassbåtar då de fiskade. Efter att gått ett tag längs med stranden gick vi till en restaurang och åt mat. Jag åt en skaldjurssoppa som var riktigt god. Vädret var ganska molnigt och det var inga semestertider så hela samhället kändes rätt så tomt. Fredrik bestämde sig för att prova på att bada i Stillahavet medan jag och Tomas valde att stannade kvar på stranden och titta på. Pablo åkte tillbaka lite tidigare för att ordna med en del saker, så vi fick själva ta oss tillbaka till Trujillo. Taxin som vi sen fick tag på verkade efter att vi åkt en en bit vara i uruselt skick, men som tur var höll den ihop hela vägen.

Efter ett snabbesök på hotellet gick vi till det arkeologiska museet som vi försökt besöka dagen innan. Därefter gick vi för att fika på ett café där de hade gigantiska bitar med kladdig chokladtårta. Efter att vi mumsat i oss våra tårtbitar kändes det lagom ansträngande att ta sig till hotellet för att vila och packa ihop våra saker. Vid sjutiden på kvällen gick vi sen tillbaks till samma restaurang där där vi ätit två gånger tidigare. Jag var inte så hungrig, så jag beställde bara pasta med pesto. Efter maten gick vi tillbaka till hotellet för att packa det sista innan vi checkade ut och tog oss till busstationen. Klockan tio åkte vi sen iväg med bussen mot Lima och precis som på de tidigare resorna med nattbuss serverades det lite tilltugg på bussen.

Onsdag 4/10 (dag 26) Lima ⇒ Cuzco

Plaza de Armas, Cuzco.
Plaza de Armas, Cuzco.

Efter cirka åtta timmars bussresa, då jag faktiskt lyckats sova riktigt bra, kom vi fram till Lima. Efter att vi stigit av bussen tog vi oss direkt vidare med taxi till flygplatsen. Som väntat var det inte speciellt spännande på flygplatsen, bara dyra souvenirer och dyr flygplatsmat. Flyget tog sedan en timme innan vi landade på Cuzco flygplats som låg på över 3300 meters höjd över havet. Efter att vi fått vårt bagage och väntat ett tag på bussen som skulle hämta upp oss från hotellet ringde Pablo och påminde dem om att vi kommit. Efter ytterligare ett tag kom sen bussen och hämtade oss.

Efter att vi fått våra rum blev vi bjudna på te och fick samtidigt lite allmän information om vad som fanns att se i Cuzco. Vi gick därefter och åt lunch med Pablo. Det märktes stor skillnad på resturangpriserna i Cuzco och på de ställen vi varit på tidigare. I Cuzco kostade en normalmiddag cirka 25 Soles medan den i Trujillo kostade cirka 15 Soles (1 Soles = 2,30 SEK). Efter maten gick vi på egen hand iväg för att spana in stan. Överallt var det folk som försökte sälja saker till exempel hantverk, tavlor och vykort. För att kunna besöka många av stadens sevärdheter gick vi och köpte en varsin turistbiljett för 70 Soles där en mängd inträden till olika ställen var inkluderade. Jag gjorde också ett försök att växla mina fula dollarssedlar till Soles, men det verkade vara omöjligt även här. Däremot fungerade det konstigt nog att använda dem på flygplatsen för att betala flygplatsskatt. Därefter invigde vi våra turistbiljetter genom att gå och kolla på modern konst trots att ingen av oss egentligen var så intresserad, men eftersom att vi ändå hade betalt inträdet kunde vi lika gärna gå dit och kolla. Vi fortsatte sen med att kolla lite på en kyrka som hette la Merced innan vi gick tillbaka till hotellet. Som vanligt uppe i bergen blev det rejält kyligt så snart solen gått ned och speciellt mycket varmare var det inte heller inomhus.

Klockan åtta träffade vi sen Pablo för att gå ut och äta kvällsmat. Restaurangen bjöd på en riktigt god fördrink som hette pisco sour och innehöll citron, socker och någon slags sprit. Till mat valde jag att alpacka med potatis och björnbärssås. Maten smakade riktigt bra även om alpacka inte direkt liknar något annat kött i smaken. När vi var färdiga gick vi till en bar där de hade happy hour, två drinkar till priset av en. Stannade kvar där ett tag innan vi gick tillbaka till hotellet vid elvatiden.

Torsdag 5/10 (dag 27) Cuzco

Saqsaywaman utanför Cuzco.
Tambomachay utanför Cuzco.

Träffade Fredrik utanför hotellrummet klockan åtta för att sen gå och leta rätt på ett frukostställe. Vi hittade ett litet konditori där man kunde plocka ihop vad men ville ha och sedan sitta där och äta. Efter lite förvirring fick vi åtminstone ungefär vad vi hade beställt. Kaffe med mjölk var rätt spännande, man fick en varsin kopp med varm mjölk och sen fick man hälla på så mycket kallt koncentrerat kaffe som man ville ha. Efter frukosten försökte vi hinna med några av de museer som fanns med på turistbiljetten. Vi hann med tre museer där de visade populärkonst och saker från utgrävningar. Därefter gick vi till en restaurang för att äta innan vi gick tillbaka till hotellet för att möta Pablo strax innan klockan två. En av hotellets anställda visade oss sen vägen till platsen där vi blev upplockade av stadstursbussen.

Första stoppet på turen var vid Coricancha som från början varit ett Inka-tempel innan det användes som grund då spanjorerna byggde kyrkan Santo Domingo. Vid den senaste stora jordbävningen i Cuzco rasade kyrkan och inka-ruinerna blev åter igen synliga. Då vi sett klart trängde vi ihop oss igen i minibussen och fortsatte till den stora katedralen brevid Plaza de Armas. För att gå in i katedralen var man tvungen att betala 17 Soles extra per person, så vi bestämde oss för att gå och fika istället. Det tog rätt lång tid innan vi fick det vi hade beställt, så det blev rätt bråttom att hinna tillbaka till de andra i tid. Citronpajen som jag fick var i alla fall riktigt god. Nästa ställe vi stannade på var Saqsaywaman som låg strax utanför Cuzco. Saqsaywaman var ett stort område med inca-ruiner fast det verkar inte vara helt klart vad Inkas använde det till. Ursprungligen hade murarna varit mycket högre än de var idag, men under årens gång hade en stor mängd stenar fraktats bort för att användas som byggmaterial bland annat till hus och kyrkor i Cuzco. För att ta sig tillbaka till bussen efter att ha korsat området med ruiner var man tvungen att passera en hel drös försäljare som sålde blandade saker. Vi for sen vidare mot Tambomachay där det fanns ytterligare lämningar efter inkas. Precis som på förra stället var det massor av försäljare där bussarna med turister parkerade. Nästa stopp var sen Qenko med bland annat en grotta uthuggen ur en stor klippa. Slutligen stannade vi vid ett ställe där de sålde blandade produkter gjorda av alpacka innan vi åkte tillbaka till Cuzco.

På vägen tillbaka till hotellet köpte vi frukost till dagen därpå innan innan vi gick och åt kvällsmat på Witches Garden som låg precis brevid hotellet. Jag åt tomat- och sötpotatissoppa med vitlöksbröd till. Efter maten gick vi tillbaka till hotellet för att sova eftersom att vi skulle stiga upp tidigt nästa morgon.

Fredag 6/10 (dag 28) Cuzco och Machu Picchu

Machu Picchu.
Stina på toppen av Huayna Picchu.
Utsikt över Machu Picchu.
Machu Picchu.
Machu Picchu.

Gick upp klockan 4:40 eftersom att vi skulle bli upphämtade med bil klockan fem för att ta oss till Machu Picchu. Efter att vi hoppat in in bilen och åkt en bit blev vi stoppade av polisen som ville att vi skulle visa upp våra pass. Som tur var hade Tomas av misstag fått med sig kopiorna av våra pass som vi kunde visa upp. Efter ett tag fick vi sen fortsätta mot Ollantaytambo där vi hoppade på turisttåget till Machu Picchu. Vädret var riktigt dåligt med stora gråa moln och regn. Tåget tog lite mer än en timme och under turen serverades det te och smörgås, så det var inte helt nödvändigt att vi köpt med oss frukost. När vi steg av tåget blev vi mötta av vår guide innan vi steg på bussen som tog oss den sista biten upp till Machu Picchu.

När vi kom fram hade det slutat regna och vi bestämde oss för att börja med att klättra upp för Huayna Picchu eftersom att de bara tillät 400 personer om dagen att klättra upp. Efter att ha skrivit upp mig på en lista och blivit tilldelad startnummer 98 var det bara att påbörja klättringen uppför. Stigen som vi följde gick hela tiden brant uppför, så det dröjde inte länge innan det började gå lite tungt. Sista biten innan toppen var man tvungen att passera igenom en trång tunnel. Enligt Lonely Planet skulle det ta mellan 45 och 90 minuter att klättra upp, men eftersom att Pablo gick först och vi andra inte ville vara sämre, så nådde vi toppen redan efter 40 minuter. Då vi kommit fram var det rejält skönt att sitta ned och dricka lite och samtidigt beundra utsikten över Machu Picchu. Återigen hade vi tur med vädret, inte ett enda moln som skymde utsikten! Efter att ha pustat ut i en kvart tog vi oss ner igen. Det var riktigt roligt att på nedvägen passera alla trötta turister som var på väg upp till toppen! Klockan elva kom vi ner igen efter att ha klättrat i en och en halv timme.

Därefter träffade vi vår guide igen som visade oss omkring bland ruinerna i Machu Picchu. Efter att vi blivit rundvisade ett tag tröttnade Pablo på allt folk, så jag, Tomas och Fredrik fortsatte på egen hand med guiden. Då rundturen var slut bestämde vi oss för att ta oss upp på motsatt sida av ruinerna för att få en överblick över området. Efter att av misstag kommit in i många återvändsgränder hittade vi tillslut rätt väg. Det måste vara från det stället som vi kom till som de flesta vykort över Machu Picchu är tagna, dvs Machu Picchu ruinerna i förgrunden och Huayna Piccu och det "glada berget" i bakgrunden. Vi tog oss därefter ned igen till entrén där vi mötte Pablo. Vi struntade i att äta mat i den dyra resturangen på toppen utan tog oss istället ned med buss till samhället som låg i dalen nedanför. Där hittade vi en restaurang där man för 10 Soles kunde få en trerättersmiddag. Efter maten gick vi en sväng på en marknad nära tågstationen för att inse att de där sålde precis samma saker som i Cuzco.

Klockan 16:45 gick sen vårt tåg tillbaka. Eftersom att vädret nu var mycket bättre än på morgonen så kunde man under tågresan att se flera berg med snöklädda toppar. Efter att ha kollat på en karta visade de sig vara ungefär 5500 meter höga. I Ollantaytambo mötte sen samma chaufför oss som kört oss på morgonen. Efter ett visst kaos när alla bilar och bussar skulle iväg samtidigt kom vi sen ut på den stora vägen mot Cuzco.

Klockan åtta var vi sen tillbaka till hotellet igen. Jag och Tomas tänkte först gå och köpa lite bröd för att ta med och äta på hotellet, men det visade sig att brödbutiken hade stängt för dagen så vi gick istället till ett matställe för att få något i oss. Det visade sig vara ett packpacker-ställe där man kunde sitta och spela spel och röka vattenpipa om man ville. Eftersom att jag inte var så hungrig beställde jag bara en kopp citrongräste och en smörgås. När vi ätit klart tog vi oss tillbaka till hotellet för att sova.

Lördag 7/10 (dag 29) Cuzco

Fredrik skriver reseanteckningar.
Lunch med Tomas och Fredrik.

Sovmorgon till 8:20! Träffade Fredrik vid niotiden för att gå och äta frukost. Vi tog oss till samma ställe som jag och Tomas varit på kvällen innan eftersom att de på morgonen hade en frukostbuffé för 10 Soles. Efter att ha proppat i oss så att vi var mätta och belåtna gick vi tillbaka till hotellet för att maila lite. Efter ett tag kändes det som om det var dags för förmiddagsfika så Tomas och jag gick ned till torget till samma fik som vi varit på tidigare och åt citronpaj. Vid tvåtiden plockade vi upp Fredrik för att äta middag, men eftersom att middagen blev rätt sen så åt vi bara soppa. Efter maten var tanken att vi skulle ha besökt Inka-museet, men då det hade stängt för dagen gick vi tillbaks till hotellet. Klockan sju på kvällen träffade vi sen Pablo för att gå ut och äta kvällsmat. Då vi passerade den smala gatan på väg ner mot stora torget blev vi medlockade av en tjej till en kubansk restaurang. För 15 Soles fick man en liten avokadoförrätt, en tallrik soppa och en liten portion ris med barbercue-kyckling samt mojito att dricka till. Helt okej för 15 Soles. Fredrik och Tomas kände sig inte helt pigga så efter maten gick vi tillbaka till hotellet för att sova.

Söndag 8/10 (dag 30) Cuzco

Gata i Cuzco. Monumento Pachacuteq, Cuzco.
Utsikt över Cuzco.
Carneval i Cuzco.
Carneval i Cuzco.

Det regnade ganska mycket under natten, men vid halvniotiden då jag steg upp var det strålande sol igen. Tomas mådde inte bra, så jag och Fredrik gick själva och åt frukost på backpacker-stället som vi varit på tidigare. Det verkade som vi var ovanligt tidiga eftersom att frukostbuffén inte var helt framplockad då vi kom dit.

Efter frukosten gick vi omkring och kollade lite på souvenirer innan vi gick för att köpa med lite frukost till Tomas. Fredrik lyckades med att köpa en poncho samt byta bort sin fleece-jacka. Efter att ha lämnat ponchon och Tomas frukost bestående av juice och kex begav vi oss på nytt ut för att shoppa. Fredrik plockade med sig sitt gamla liggunderlag för att försöka byta bort det. Jag lyckades faktiskt köpa två saker, en filt med lamor på och en akvarellmålning. Filten lyckades jag pruta från 60 Soles till 40 och målningen från 35 Soles till 27. Efter att ha lämnat de nyinförskaffade sakerna på hotellet gick vi ut för att äta mat. Därefter tog vi oss bort till en av ställena på turistbiljetten vi inte besökt, monumento Pachacuteq. På vägen dit passerade vi ytterligare en marknad med ungefär samma saker som vi sett tidigare. Fredrik gjorde sitt bästa för att få tag på en halsduk så billigt som möjligt, men på denna marknaden verkade det vara svårt att pruta. Monumentet visade sig vara ett torn som man kunde klättra upp i med en staty på toppen. Från tornet hade man utsikt över flygplatsen och resten av Cuzco. På vägen tillbaka stötte vi på carnevalen som vi också sett tidigare under dagen. Jag blev fotograferad av en i av de som var utklädda och fick en "hundradollarssedel" som tack. Därefter gick vi tillbaka till hotellet till Tomas som fortfarande inte mådde bra.

Strax efter klockan sex träffade jag Fredrik igen för att gå och kolla på en föreställning med traditionell dans. Det verkade vara en föreställning som besöktes av många skolklasser. Vi stannade och kollade på föreställningen fram till pausen klockan kvart i åtta då vi gick för att hinna träffa Pablo vid åtta. För första gången på hela resan lyckades komma först till stället där vi hade bestämt träff. Vi gick därefter till en restaurang där de serverade peruansk mat. Jag fick en köttbit med någon slags potatis och grönsaker till. Det verkade som om alla var antingen trötta och sjuka förutom jag. Tomas låg nedbäddad på hotellet och Fredrik hade ingen matlust alls. Efter maten gick vi tillbaka till hotellet för att sova.

Måndag 9/10 (dag 31) Cuzco ⇒ Lima

Plaza de Armas, Lima.
Plaza de Armas, Lima.

Tog och gick upp strax efter klockan sju. Tomas var fortfarande inte redo att äta frukost utan tänkte satsa på gårdagens juice och kex. Eftersom att Fredrik inte heller kände sig så pigg så åt vi två frukost på hotellet. Efter frukosten packade jag ner det sista av packningen för att vara redo inför avfärden till flygplatsen klockan tio. Vi åkte sen i två taxibilar till flygplatsen. Jag och Tomas kom fram först eftersom att Fredrik och Pablos taxi hamnade bakom en trafikolycka där en kille blev påkörd. Vid incheckningen visade det sig att vårt plan var inställt, men som tur var hann vi med ett tidigare plan. Då vi kommit fram till Lima och fått tag på våra ryggsäckar åkte vi vidare till vårt hotell. Vi passade också på att bestämma att samma taxichaufför skulle hämta upp Tomas och mig nästa dag och köra oss till flygplatsen.

Därefter gick jag och Fredrik till Plaza de Armas för att kolla på vad som fanns däromkring innan vi satte oss på ett café och beställde en varsin smörgås. Efter maten fortsatte vi att gå ytterligare en bit bortåt, men efter ett tag stötte vi på någon slags vakt som sade att det var farligt och att vi skulle vända om, så vi gick snällt tillbaks mot stora torget igen. Fredrik köpte och skrev ett vykort innan vi gick för att införskaffa en flaska whiskey som present till Pablo.

Klockan sex på kvällen träffade vi sen Pablo för att gå ut och äta kvällsmat. Tomas höll fortfarande på och åt av de två små smörgåsar som jag köpt på morgonen, så han ville inte följa med. Vi andra tog och gick till en restaurang som låg ett kvarter bort där jag åt en fiskrätt med öl till. Efter maten och ytterligare en öl lämnade vi över vår present till Pablo innan vi tog vi oss tillbaka till hotellet. Enligt Pablo var Lima en av de farligare städerna att vistas i, så man skulle undvika att vara ute på kvällarna och även låta bli att gå omkring på andra gator än de som låg precis kring centrum under dagtid. Vi satte oss sen i hotellrestaurangen och beställde pisco. Vi hade egentligen velat haft pisco sour, men det gick inte att beställa så vi fick pisco med cola istället. Jag lyckades även locka ned Tomas från hotellrummet så att han kunde göra oss sällskap. Därefter sa vi hejdå till Pablo som skulle åka tidigt nästa morgon innan vi gick och lade oss.

Tisdag 10/10 (dag 32) Lima

Monasterio de San Francisco i Lima

Vaknade strax efter klockan sju av trafiken utanför hotellet, så jag passade på att skriva lite dagbok innan jag gick upp för att göra mig iordning. Det fanns inget varmvatten alls, så det fick bli en snabb dusch. Klockan nio åt vi sen alla tre frukost på hotellet. Frukosten var ynklig och bestod bara av te, juice och två små smörgåsar. Efter frukosten packade jag och Tomas ihop våra saker och flyttade över dem till Fredriks rum så att vi kunde checka ut.

Därefter gick vi bort till stora torget som de av någon anledning höll på att spärra av. Det verkade vara för en demonstration eller liknande, för det fanns vattenkanoner i beredskap. Vi gick sen bort till San Francisco kyrkan, men eftersom att nästa engelskspråkiga rundvandring var först klockan tre så gick vi i stället tillbaka till resturanggatan brevid stora torget. Precis som dagen innan var det många inkastare som försökte locka in oss till just deras restaurang. Vi hamnade på ett ställe där man fick en förrätt, huvudrätt och en liten efterrätt för mindre än 10 Soles. Jag fick avokadosallad och aji de gallina. Efter maten gick vi till ett internet-café för att surfa och kolla mailen innan vi gick tillbaka till kyrkan för att köpa biljetter till den guidade turen. Turen gick sen bland annat igenom ett gamalt bibliotek och blandade utrymmen som använts av fransiscanermunkar. Turen avslutades med en rundvisning i katakomberna under kyrkan. Totalt hade flera tusen människor begravts i katakomberna och olika typer av ben låg samlade på olika ställen. De runda utrymmen som innehöll mest ben var tio meter djupa och nästan fulla. Turen tog ungefär en timme, så när den var klar var vi tvungna att ta oss tillbaka till hotellet. På tillbakavägen stannade vi i en mataffär och köpte en flaska Pisco att ta med hem och lite bröd att ha som färdkost.

När vi kom tillbaka till hotellet var taxichauffören som skulle hämta oss klockan 16:30 redan på plats, så det var bara för oss att hämta packningen och åka iväg mot flygplatsen. Vi kom fram klockan fem, tre timmar innan avgång. Först såg vi inte vilken incheckningsdisk vi skulle till utan trodde att vi var ovanligt tidigt på plats. När vi sen hittade rätt visade det sig att vi inte var så tidiga ändå. Det tog lång tid att få bagaget röntgat och incheckat. Därefter skulle flygplatsskatten betalas och pengar växlas innan vi kunde ta oss till vår gate. Vid åttatiden kom vi sen iväg med planet.

Onsdag 11/10 (dag 33) Flyg till Arlanda

Vi kom fram till Madrid strax innan klockan tre på eftermiddagen lokal tid. Precis som på ditvägen var vi där tvungna att ta tåget till andra sidan flygplatsen för att komma till rätt gate. Vårt plan visade sig vara lite försenat, men strax efter halv sex kom vi i alla fall iväg. Flygningen måste ha gått ovanligt fort för då vi landade på Arlanda var vi nästan i tid igen. Från Arlanda tog vi först Arlanda express till Stockholms Central innan vi åkte vidare med tåg till Linköping. Efter en resa på 27 timmar var vi sen äntligen hemma igen!

Valid XHTML 1.0! Valid CSS!